Hur man steriliserar växtxplantat för vävnadsodling
Växtexplantatet är oftast den största källan till kontaminering när man etablerar en ny vävnadsodling. Växter bär naturligt på bakterier, svampsporer och andra mikroorganismer på sina ytor. Syftet med sterilisering av explantat är att reducera dessa mikroorganismer tillräckligt för att växtvävnaden ska kunna växa utan kontaminering. Svårigheten är att steriliseringsbehandlingen måste döda mikrober utan att döda växten.
Börja med friskt växtmaterial
Steriliseringen börjar innan explantatet förs in i den sterila arbetsytan. En frisk moderplanta ger bättre startmaterial än en stressad eller sjuk planta.
Välj när så är möjligt:
- aktivt växande vävnad
- unga skott
- material fritt från skadedjur
- material utan synlig röta
- vävnad som vuxit utan jordkontakt
Underjordiska strukturer såsom rötter, rhizomer och knölar är generellt svårare att sterilisera.
Rengöring är inte samma sak som sterilisering
Innan kemisk behandling bör så mycket fysisk kontaminering som möjligt avlägsnas.
Växtmaterial kan tvättas noggrant med vatten och rensas från:
- jord
- död vävnad
- organiskt skräp
- gamla bladslidor
Att avlägsna detta material gör det efterföljande steriliseringssteget mer effektivt.
Ytsterilisering
Vanliga steriliseringsmedel vid vävnadsodling av växter inkluderar etanol och natriumhypoklorit. Etanol kan snabbt reducera mikroorganismer på ytan, medan utspädda lösningar av natriumhypoklorit (dvs. blekmedel) ger en längre desinficerande behandling. Rätt styrka och exponeringstid beror i hög grad på explantatet. Mjuk meristematisk vävnad kan skadas av en behandling som en tjock, vedartad stjälk tål utan problem. Det är därför steriliseringsprotokoll bör betraktas som utgångspunkter snarare än universella recept.
Steril sköljning
Efter kemisk sterilisering överförs explantatet till den sterila arbetsytan. Kvarvarande desinfektionsmedel avlägsnas med sterilt vatten. Flera sköljningar används vanligtvis för att minska kemikalierester.
Beskärning efter sterilisering
De yttre ytorna på explantatet är oftast mest utsatta för både kontaminanter och steriliseringskemikalier. Väl inne i den sterila arbetsytan kan skadad yttre vävnad avlägsnas med sterila instrument. För skottspetsar kan bladslidor avlägsnas gradvis tills renare inre vävnad blottas. För noder kan stjälkändarna trimmas igen före inokulering.
Explantatets storlek spelar roll
Mycket stora explantat kan bära på mer kontaminering. Extremt små explantat kan vara svåra att etablera eftersom de innehåller färre lagrade resurser och skadas lättare. För hobbyvävnadsodling ger det ofta en praktisk balans att behålla en liten mängd frisk vävnad runt meristemet.
Olika växter kräver olika strategier
En steriliseringsmetod som fungerar bra för Monstera kanske inte fungerar lika bra för en orkidé eller Alocasia-knöl.
Faktorer som påverkar sterilisering inkluderar:
- vävnadens tjocklek
- ytstruktur
- förekomst av hår
- huruvida vävnaden vuxit under jord
- explantatets ålder
- naturlig mikrobiell belastning
De bästa protokollen utvecklas normalt genom upprepade försök.
För anteckningar
När du etablerar en ny art, anteckna den exakta behandlingen.
Notera:
- rengöringsmetod
- desinfektionsmedlets koncentration
- exponeringstid
- antal sköljningar
- explantattyp
- överlevnad
- kontamineringsgrad
Om de flesta kulturer kontamineras kan behandlingen behöva göras starkare.
Om de flesta explantat dör men förblir rena, kan behandlingen vara för hård.
Målet är inte maximal sterilisering.
Målet är maximal ren överlevnad.