Hur man steriliserar växtxplantat för vävnadsodling

Explantatet är vanligtvis den största källan till kontaminering när en ny vävnadskultur etableras. Växter bär naturligt på bakterier, svampsporer och andra mikroorganismer på sina ytor. Syftet med sterilisering av explantatet är att reducera dessa mikroorganismer tillräckligt för att växtvävnaden ska kunna växa utan kontaminering. Svårigheten är att steriliseringsbehandlingen måste döda mikroberna utan att döda växten.

Börja med friskt växtmaterial

Steriliseringen börjar innan explantatet förs in i det sterila arbetsområdet. En frisk moderplanta ger bättre startmaterial än en stressad eller sjuk växt.

Välj när det är möjligt:

• aktivt växande vävnad
• unga skott
• material fritt från skadedjur
• material utan synligt förfall
• vävnad som odlats fritt från jordkontaminering

Underjordiska strukturer som rötter, rotstockar och knölar är generellt svårare att sterilisera.

Rengöring är inte detsamma som sterilisering

Innan kemisk behandling, ta bort så mycket fysisk kontaminering som möjligt. 

Växtmaterial kan tvättas noggrant med vatten och rengöras från:

• jord
• död vävnad
• organiskt skräp
• gamla bladslidor

Genom att ta bort detta material blir nästa steriliseringssteg mer effektivt.

Ytsterilisering

Vanliga steriliseringsmedel i växtvävnadskulturer inkluderar etanol och natriumhypoklorit. Etanol kan snabbt reducera ytmikroorganismer, medan utspädda lösningar av natriumhypoklorit (d.v.s. blekmedel) ger en längre desinficerande behandling. Den korrekta styrkan och exponeringstiden beror i hög grad på explantatet. Mjuk meristematisk vävnad kan skadas av en behandling som en tjock vedartad stjälk lätt tål. Det är därför steriliseringsprotokoll bör betraktas som utgångspunkter snarare än universella recept.

Steril sköljning

Efter kemisk sterilisering förs explantatet in i det sterila arbetsområdet. Resterande desinfektionsmedel avlägsnas med sterilt vatten. Flera sköljningar används vanligtvis för att reducera kemiska rester.

Beskärning efter sterilisering

Explantatets utsidor är vanligtvis mest exponerade för både kontaminanter och steriliseringskemikalier. När det väl är inne i det sterila arbetsområdet kan skadad utsida vävnad tas bort med sterila instrument. För skottspetsar kan bladslidor tas bort gradvis tills renare inre vävnad exponeras. För noder kan stjälkens ändar beskäras igen före inokulering.

Explantatets storlek spelar roll

Mycket stora explantat kan bära på mer kontaminering. Extremt små explantat kan vara svåra att etablera eftersom de innehåller färre lagrade resurser och lättare skadas. För hobbyvävnadskultur ger det ofta en praktisk balans att behålla en liten mängd frisk vävnad runt meristemet.

Olika växter kräver olika strategier

En steriliseringsmetod som fungerar bra för Monstera kanske inte fungerar lika bra för en orkidé eller en Alocasia-knöl.

Faktorer som påverkar steriliseringen inkluderar:

• vävnadens tjocklek
• ytstruktur
• närvaro av hår
• om vävnaden växte under jorden
• explantatets ålder
• naturlig mikrobiell belastning

De bästa protokollen utvecklas normalt genom upprepade försök.

För protokoll

När du etablerar en ny art, dokumentera exakt behandling.

Notera:

• rengöringsmetod
• desinfektionskoncentration
• exponeringstid
• antal sköljningar
• explantattyp
• överlevnad
• kontamineringsgrad

Om de flesta kulturer kontamineras kan behandlingen behöva bli starkare. 

Om de flesta explantaten dör men förblir rena kan behandlingen vara för hård.

Målet är inte maximal sterilisering.

Målet är maximal ren överlevnad.